Direktlänk till inlägg 24 augusti 2013
Fjorton dagar går fort, alldeles för fort, särskilt när man har roligt! Och roligt har vi haft på vår resa. Tårar har också fällts men kanske inte av sorg utan av att vi alla har blivit så berörda av de möten vi har haft med olika människor. Men jag tror att det som har berört mest är den styrka och stolthet som finns trots de knappa livsvillkor en del lever under.
Igår fredag delade vi upp oss i våra två bussar, en buss för shopping och den andra för att få lite sightseeing och museibesök i Nairobi. Det museum som besöktes var Nationalmuseet och Karen Blixen museet. Färden hade också gått förbi Kibera, det enorma slumområdet som beräknas ha ca en miljon invånare. Tack vare chauffören Joennie kunde några fotbollströjor inhandlas på plats i Kibera något man ju inte ska ge sig på som ensam turist. Bl.a inköptes en tröja tillhörande Kiberas eget fotbollslag vilket sägs ge fri lejd i området om du bär den.
Den andra bussen begav sig iväg på shopping men först hade vi alla besökt elefantparken där man tar hand om föräldralösa elefantungar för att så småningom återföra dem ut i någon av nationalparkerna, främst Tsavo. Ett mycket trevligt och intressant besöksmål. Att få se dessa små och halvstora elefanter dricka ur stora nappflaskor och kela med sina skötare är något alldeles extra. Några olika affärer i ett köpcenter hanns med för shopparna samt en stund på masaimarknaden med deras stora utbud av souvenirer, smycken, väskor, tyger och en massa annat!
Strax före sju samlades vi alla utanför vårt guesthouse för att åka till en restaurang som Andrew hade valt ut för vår avskedsmiddag. Det visade sig vara en karaokebar också och vissa försök gjordes av ”sångledaren” att få upp någon av oss men han lyckades inte!! För att kunna tacka våra fantastiska chaufförer ordentligt utan att behöva skrika oss hesa åkte vi efter avslutad måltid tillbaka till Gracia och satte oss i ett av sällskapsrummen där. Bl.a förärade vi dom var sin fotboll med alla våra namn på och med lagnamnet ”Team Sweden 2013”. Jag tror nog att jag kan tala för alla i gruppen att utan dessa killar som har kört oss överallt, fixat fram allt vad vi kan tänkas behöva och med sin enorma kunskap om sitt land och dess villkor hade inte resan blivit vad den blev! Ytterligare några små gåvor överlämnades och många kramar blev det och en del tårar!
Halv sex idag på morgonen lämnade vi Gracia för att åka till flygplatsen. Lika mycket som jag älskar den platsen när jag anländer till Kenya hatar jag den när det är dags att åka hem. Man lämnar sina vänner som betyder så oerhört mycket och vet inte när eller om det blir något återseende. Men vi säger inte adjö, vi säger tutaonana= vi ses! Nu sitter vi på flygplatsen i Amsterdam och åtminstone Lisa och jag har redan börjat planera nästa resa! Marita