Direktlänk till inlägg 10 augusti 2013
Tänk att man skulle få möjlighet att få åka till Voi ytterligare en gång! Efter rätt exakt 24 timmar från att Jerker hämtade mig och Sten på vår garageuppfart var vi framme i Voi. Det var ett och ett halvt år sedan förra gången jag var här. Mycket är sig likt men man upplever det på ett annat sätt. Att i tisdags få reda på att flygplatsen i Nairobi brann innebar att man började undra hur resan skulle bli! Väl på plats fungerade allt ”lika bra” som förut. Det tog några timmar att få visum, hitta väskorna och komma ut till parkeringen – precis som vanligt På väg från Nairobi till Voi såg vi både elefanter och giraffer, helt underbart. Framme i Voi möttes vi av Manase, Lydia, Mary, Martha och Beatrice – fantastiskt att få möta dessa människor igen! De bjöd oss på en härlig lunch på Bogesunds house. Därefter begav vi oss av mot Farmen där Manase visade oss runt. Det nya huset fick vi gå in i men det var inte så färdigt som jag trodde men man kan se hur det kommer att se ut, kanon!
Det är helt underbart att vara här i detta främmande land där alla är så otroligt vänliga mot oss, de yngre barnen hoppar och sjungramsar. Jag frågade vår chaufför Andrew vad orden i ramsan betydde, han skrattade och sa att de sjunger om att vi är ”vitingar” och en annan som tycker att man har blivit lite solbränd.
Nä efter allt som har hänt på dessa mycket intensiva dygn säger jag Lala salama!
//Victoria
Fjorton dagar går fort, alldeles för fort, särskilt när man har roligt! Och roligt har vi haft på vår resa. Tårar har också fällts men kanske inte av sorg utan av att vi alla har blivit så berörda av de möten vi har haft med olika människor. Men jag ...