Hur ska jag kunna sammanfatta dessa två senaste dagarna med bara några rader här på bloggen? Det är en utmaning men jag gör väl ett försök.

Tisdag morgon lämnade vi Gracia guesthouse i Nairobi för att ta oss till Mara Timbo camp i Maasai Mara, en bilresa på ca sju timmar. Vidunderlig utsikt över Rift Valley med vulkanen Longonot i horisonten när vi kommit ut ur Nairobi. Vägen var kurvig, smal och med branta stup vid vägkanten i backarna ner till dalen där färden fortsatte mot vårt mål. Min svindel som brukar ge sig till känna vid allt som har med höjder att göra var som bortblåst. Sista milen innan vi nådde vår destination blev en riktig prövning, tänk er att köra på stenkross!!! Vi var ordentligt mörbultade när vi kom fram. Men där fick vi vår belöning.

Andrew hade som vanligt hittat ett alldeles underbart ställe till oss. Alldeles vid floden Mara med flodhästar i vattnet och apor i träddungarna på andra sidan vattnet. Där intog vi frukost, lunch och kvällsmat med de stora hipposarna bara några meter ifrån oss! Rummen bestod av lyxiga tält med all komfort du kan önska. Så fort man skulle gå till eller ifrån sitt tält stod där en trevlig ung man med pil och båge i handen för att följa med och försvara oss mot ev. farliga djur ;-). Det gick faktiskt omkring bufflar på området nattetid för på morgnarna kunde man se färsk spillning och spår efter dom. Hua……. Första eftermiddagen gick vi en masajpromenad runt området ledd av en ung masaj vid namn Meshak som visade sig vara en hejare på alla olika träd och buskar och hur masajerna använde sig av dom, allt ifrån tandborstning till pilgift.        

Onsdag morgon bar det iväg ut på Maran där vi sedan tillbringade hela dagen. En fantastisk upplevelse med den stora savannen och alla djuren. Giraffer, zebror, antiloper av skilda slag, elefanter, vårtsvin, hyenor (som hade kalas), gnuer i tusental och åter tusental, flodhästar, ja jag kan inte räkna upp allt vi fick se. Leoparden ville dock inte visa sig så det innebär ju att jag måste återvända hit till Kenya igen för den vill jag ju se. Eftersom vi skulle stanna ute hela dagen hade vi fått med oss lunchlådor från campen. Mitt på dagen när alla började bli hungriga körde Andrew och Joennie upp på en liten höjd där dom stannade och vi fick kliva ur. Filtar breddes ut på marken och där fick vi sitta och inta vår mat och titta ut över savannen. Snacka om picknick!!!  Vid femtiden återvände vi till lodgen trötta men lyckliga. Middagen intogs alldeles nere vid floden med flodhästarna ett stenkast ifrån oss…..

Idag torsdag var det dags att ge sig av från denna något paradisiska plats tillbaks till Nairobi. Det blev en kort gamedrive idag också då vi tog en annan väg som gick genom parken för att slippa stenkrossvägen.

Nu börjar det dock att kännas att denna resa närmar sig sitt slut, något som jag försökt förtränga. Denna resa har inneburit så många möten med människor, upplevelser av olika miljöer och inte minst Afrikas storslagna natur att det känns konstigt att jag snart är tillbaks i min egen vardag igen. Mötena med mitt eget fadderbarn och även förskolans är något som jag kommer att bära med mig i hjärtat länge, länge. Att med egna ögon få se vilken skillnad vi kan göra för de här barnen är stort. Aldrig hade jag väl trott att jag en dag skulle stå och kicka boll med en överlycklig 13-åring som bara lyste av glädje över fotbollen jag hade med till honom. Nu har jag ytterligare anledningar till att få återvända fler gånger till detta fantastiska land som så helt har fångat mitt hjärta!    

Marita

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fjorton dagar går fort, alldeles för fort, särskilt när man har roligt! Och roligt har vi haft på vår resa. Tårar har också fällts men kanske inte av sorg utan av att vi alla har blivit så berörda av de möten vi har haft med olika människor. Men jag ...

Idag har vi lämnat Voi med tunga hjärtan. Hade gärna stannat kvar längre bland dessa underbara människor som jobbar för Voi-projektet. Ni ska bara veta vilket jobb de lägger ner för de föräldralösa barnen. Homebased care kvinnorna som de kallas jobba...

Frukost kl 7:30 och därefter avgår bussen kl 8:30 för vidare färd till gudstjänsten i Kisimenyi.   På vägen ser vi en hel hop babianer och en död hyena som ligger vid vägkanten. Sista biten till kyrkan är röd sandväg, som är guppig som vanligt. D...

När vi till slut vaknade upp med utsikt över Indiska oceanen för sista gången var faktiskt känslan att jag inte skulle sakna det särskilt mycket. Fantastisk vy var det sannerligen, men samtidigt var det med en känsla av att man ville tillbaka till de...

Idag är det fredag. Tidigt imorgon checkar vi ut från Kaskazi Beach Hotel. Dagarna här har varit härliga och vi har hunnit med mycket, samtidigt som det har funnits tid för välbehövlig vila. Idag hade vi inga gemensamma planer utan dagen var helt öpp...