Frukost kl 7:30 och därefter avgår bussen kl 8:30 för vidare färd till gudstjänsten i Kisimenyi.

På vägen ser vi en hel hop babianer och en död hyena som ligger vid vägkanten. Sista biten till kyrkan är röd sandväg, som är guppig som vanligt. Där möter vi många vagnar med kor som drar. Gudstjänsten börjar när vi kommer eftersom vi har med Mary som ska hålla i gudstjänsten. Innan dess förstås, hälsar vi på alla och barnen hittar en boll i våran buss och en snabb fotbollsmatch hinns med innan gudstjänsten börjar. Gudstjänst här är mycket glädje och musik , mycket medryckande. Tanterna avslutar med dans och joddel.

Mutuku, vårt fadderbarn, kommer in i kyrkan under gudstjänsten och vi känner direkt igen honom från kortet. Jätteödmjuk kille. Hann prata med honom lite in vi blev bjudna på kyrklunch som var ris och kycklinggryta. Efter det delar vi upp oss på två bussar och tar två hembesök var. Våran buss börjar med Lars N. fadderbarn som heter Tabitha och är 8 år gammal. Bodde fint hos sin farmor som verkade driftig. De hade 15 kor, några getter, tuppar och hönor. De fick åka 1 mil en gång veckan och hämta vatten med kovagn. Stora marker hade dom också i förhållande till alla andra vi varit hos. Blyg men jättesöt tjej var Tabitha. Vi hade turen att få ha med oss Mutuku från kyrkan i våran buss. Det märktes att han kände Tabithas familj.

Vägen fram till Mutukus brors hem var liten och smal, grenarna repade bussen. Minsta huset vi har varit i här nere i Voi bodde hans bror i och troligen Mutuku när han var hemma från sin skola i närheten av Nairobi. Han verkade vara en riktig sport kille, visade diplom från spjutkastning, fotboll och löpning. Han hade en Manchester United-tröja på sig. Det kändes jätteroligt att träffa honom. Tacksam och go kille.

Trötta efter en heldag med många nya möten och intryck igen. En helt fantastik resa man aldrig kommer att glömma.

/Ingmari

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fjorton dagar går fort, alldeles för fort, särskilt när man har roligt! Och roligt har vi haft på vår resa. Tårar har också fällts men kanske inte av sorg utan av att vi alla har blivit så berörda av de möten vi har haft med olika människor. Men jag ...

Hur ska jag kunna sammanfatta dessa två senaste dagarna med bara några rader här på bloggen? Det är en utmaning men jag gör väl ett försök.    Tisdag morgon lämnade vi Gracia guesthouse i Nairobi för att ta oss till Mara Timbo camp i Maasai Mara,...

Idag har vi lämnat Voi med tunga hjärtan. Hade gärna stannat kvar längre bland dessa underbara människor som jobbar för Voi-projektet. Ni ska bara veta vilket jobb de lägger ner för de föräldralösa barnen. Homebased care kvinnorna som de kallas jobba...

När vi till slut vaknade upp med utsikt över Indiska oceanen för sista gången var faktiskt känslan att jag inte skulle sakna det särskilt mycket. Fantastisk vy var det sannerligen, men samtidigt var det med en känsla av att man ville tillbaka till de...

Idag är det fredag. Tidigt imorgon checkar vi ut från Kaskazi Beach Hotel. Dagarna här har varit härliga och vi har hunnit med mycket, samtidigt som det har funnits tid för välbehövlig vila. Idag hade vi inga gemensamma planer utan dagen var helt öpp...