När vi till slut vaknade upp med utsikt över Indiska oceanen för sista gången var faktiskt känslan att jag inte skulle sakna det särskilt mycket. Fantastisk vy var det sannerligen, men samtidigt var det med en känsla av att man ville tillbaka till det Kenya som inte var så präglat av turismen. Innan vi lämnade tog vi dock avsked av handlarna utanför hotellet. Dessa fantastiska människor, bland annat Stephen och Onesmus, som jag igår fick tillbringa eftermiddagen tillsammans med gjorde ändå att det var lite jobbigt att lämna Mombasa. Gemenskapen över ett parti dam och lite lovsång är sannerligen något att längta tillbaka till. Dessutom kommer bönegiraffen jag fick av Onesmus ha en speciell plats där hemma.

Resan ”hem” till Voi flöt på bra, och framåt lunch kom vi så fram till massajbyn Wangala. Byn är en del av den lutherska kyrkan i Voi, vilket var en anledning till att det var just dessa som vi kom att besöka. När vi kom fram fick vi hälsa på i princip alla som var hemma i byn, vilket innefattade väldigt många barn. De som inte var hemma i byn hade gått iväg med de cirka 300 korna för att försöka hitta föda, vilket kunde innebära en liten nätt promenad på uppåt 15 km, en syssla som jag inte riktigt kände avund inför. I byn fick vi en rundvandring av en av hövdingens söner, där vi bland annat fick gå in i deras kolmörka hus och titta på skolan där det gick ca 500 barn, undervisade av 5 lärare. Det blev även tydligt att kulturskillnaderna var ytterst påtagliga. För vem skulle ha en fru om man inte hade dödat ett lejon? Som man måste man ju kunna försvara sin hustru, annars är man ju inget att ha. När Lars N berättade att det bara är några få procent att svenskarna som går i kyrkan på söndagarna kom ett minst lika förvånat uttryck och den för honom helt givna frågan: Men, vad gör dom då? För dom tror väl på Gud? Den självklara inställningen till tron var befriande att se, och verkligen något som går att ta lärdom av. Efter lite karakteristisk sång och hoppande var det lite marknad med möjlighet att köpa diverse smycken. Som avslutningen på besöket berättade Lars N lite om bondebakgrunden som förenade oss alla, och överräckte samtidigt en symbolisk gåva av en liten plastko. Så självklart för oss, så främmande för dom. Man kunde ju varken få mjölk eller kött från den, så vad var nyttan med den? En av massajerna bet till och med lite i den, för att verkligen undersöka att det var sant.

Väl framme i Voi blev vi återigen bjudna på en fantastisk måltid på Bogesund house, innan vi gav oss iväg för att besöka David, mitt och Amandas fadderbarn. Det var allt med viss nervositet i magen som vi kom fram till honom. Om det var nervositeten av att det ramlade in 11 mzungus eller om David som alltid var tystlåten kan jag inte svara på, men han verkade inte känna sig helt bekväm i situationen vilket var helt förståligt. Vi hade med oss lite bilder som vi visade hemifrån, innan vi plockade fram det som verkade glädja honom mest, nämligen fotbollen. Vi gick ut för att inviga både fotbollen, men började med freesbeen som han också fick. Till viss avundsjuka hos våra medresenärer lärde han sig tekniken oerhört fort och imponerade snabbt med både forehands- och backhandskast. Bra kille. Vi fortsatte sedan att spela fotboll, och det var väldigt skönt att man kan få känna samhörighet bara genom att under en stund stå och passa en fotboll mellan varandra. Det märktes tydligt att han var mer bekväm i den situationen än sittandes med en massa människor som tittade på honom. Kul var det i alla fall att få träffa honom och se hur han bor, det blir så mycket mer konkret än fotot hemma på kylskåpet.

Kontrasterna mot hotellet i Mombasa blir också så otroligt påtagliga under en sån här dag, och jag känner verkligen att det är gåva att få möjlighet att få se och uppleva båda dessa delar under den här resan.

Nu laddar vi inför den intensiva morgondagen med en god natts sömn, lala salama!

/Kristian

 

Åke i Växjö

17 augusti 2013 22:18

Jambo! Roligt att läsa om resan. Ni får uppleva mycket som ni kan dela med oss hemma i Sverige sen.

Åke o Barbro Växjö

 

Barbro och Åke i Växjö

18 augusti 2013 19:45

Verkligen roligt att läsa en del om hur ni har det och vad ni får uppleva.
Önskar er en fortsatt bra resa!
/Barbro och Åke i Växjö

http://fadderresan2013.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fjorton dagar går fort, alldeles för fort, särskilt när man har roligt! Och roligt har vi haft på vår resa. Tårar har också fällts men kanske inte av sorg utan av att vi alla har blivit så berörda av de möten vi har haft med olika människor. Men jag ...

Hur ska jag kunna sammanfatta dessa två senaste dagarna med bara några rader här på bloggen? Det är en utmaning men jag gör väl ett försök.    Tisdag morgon lämnade vi Gracia guesthouse i Nairobi för att ta oss till Mara Timbo camp i Maasai Mara,...

Idag har vi lämnat Voi med tunga hjärtan. Hade gärna stannat kvar längre bland dessa underbara människor som jobbar för Voi-projektet. Ni ska bara veta vilket jobb de lägger ner för de föräldralösa barnen. Homebased care kvinnorna som de kallas jobba...

Frukost kl 7:30 och därefter avgår bussen kl 8:30 för vidare färd till gudstjänsten i Kisimenyi.   På vägen ser vi en hel hop babianer och en död hyena som ligger vid vägkanten. Sista biten till kyrkan är röd sandväg, som är guppig som vanligt. D...

Idag är det fredag. Tidigt imorgon checkar vi ut från Kaskazi Beach Hotel. Dagarna här har varit härliga och vi har hunnit med mycket, samtidigt som det har funnits tid för välbehövlig vila. Idag hade vi inga gemensamma planer utan dagen var helt öpp...