Diani Beach står i skarp kontrast till Voi, där långvarig torka bränt växtligheten och fällt det mesta av löven. Här längs kusten är det lummigt och grönt och det är en rik flora av träd och blommor.

Dagen började med en tidig frukost. På så vis skulle vi hinna med så mycket mer, såsom att sitta i den lilla hamnen i Shimoni och vänta mer än en timme på att vår båt skulle gå. Inte precis oafrikanskt, om man säger så. Men det var också en anledning till att resan med våra båda minibussar gick söderut i hög fart, bara avbruten av en poliskontroll. Fort gick det också på sista milens ojämna grusväg, så där fick vi lite ”African massage”, alldeles gratis.

Vår grupp hade en båt med besättning för oss själva och med hjälp av Ali, vår guide, fick vi en härlig utflykt ut på havet, Indiska Oceanen. Ett par gånger hade vi sällskap med delfiner, dessa märkliga och sociala djur. Ibland sam de vid sidan av båten och till och med under den. Det var en härlig upplevelse. Så ankrade vi upp vid ett korallrev några sjömil från kusten. Det var dags för stora akvariet. Vi hoppade i spa’t med cyklop och snorkel. Det gjorde även Cecilia, sedan hon övertygats om att hajarna här var vegetarianer. Med det menade nog guiden att människor inte är en del av den diet som för tillfället är inne hos östafrikanska kustens hajar. När jag väl apterat snorkeln rätt och blivit van vid den kunde jag sväva omkring och beundra livet under ytan. Otroligt så många vackra och märkliga fiskar det finns - för att inte tala om koraller och djupblå sjöstjärnor m.m En som behövde lite hjälp med snorkeln var Marita. Hon fick goda och uppmuntrande råd av Ali: ”Madam, close your mouth! Madam, close your mouth!” Marita replikerade: “My friends keep telling me that, too.”

Wasani Island hade en utmärkt lunchrestaurang, där dagens lunch bestod av nyfångad krabba och nyfångad fisk med tillbehör. Krabborna där betyder någonting särskilt för byns kvinnor. Ett EU-projekt stöttar kvinnorna med att fånga krabbor i mangroveskogen intill byn. Man hade kunnat bygga en flera hundra meter lång brygga ut i den gyttjiga skogen för att underlätta krabbfångsten. Mangroveskogen är i sig ett speciellt och känsligt ekosystem, som många arter är beroende av. Mangroveträden är beroende av tidvattnet och alla arter med dem. Krabban som bor där kan bli riktigt stor, upp till 2 kg. Då är dess enda klo så stark att den lätt kan knipsa av ett finger på fiskaren som försöker ta upp den. Det är vanligt med amputerade fingrar på krabbfiskarna. En del av området, Coral Garden, är torrlagt utom vid riktigt högvatten. Mellan högvattnen gräver krabborna ner sig i marken. I Coral Garden står rester av det gamla korallrevet kvar som väldiga raukar. Gotland och Fårö har ingenting att komma med där, inte!

Sista besöket, i Shimoni och slavgrottorna, var intressant och samtidigt djupt beklämmande eftersom grottorna visar på ett av de mörkare kapitlen i mänsklighetens historia. Under 1700- och 1800-talet kom araberna ner längs kusten och fångade fria män och kvinnor i flera tusental för att göras till slavar. De infångade fördes ner i Shimonis korallgrottor, där de kedjades fast i väntan på båttransport till Zanzibar och slavmarknaden. Det låter gräsligt och så är det ändå bara en liten del av slaveriets historia.

Det var skönt sedan att komma tillbaka till hotellet, heja på aporna i parken och gå till middagen.

Nedtecknat av Lars Neuman.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fjorton dagar går fort, alldeles för fort, särskilt när man har roligt! Och roligt har vi haft på vår resa. Tårar har också fällts men kanske inte av sorg utan av att vi alla har blivit så berörda av de möten vi har haft med olika människor. Men jag ...

Hur ska jag kunna sammanfatta dessa två senaste dagarna med bara några rader här på bloggen? Det är en utmaning men jag gör väl ett försök.    Tisdag morgon lämnade vi Gracia guesthouse i Nairobi för att ta oss till Mara Timbo camp i Maasai Mara,...

Idag har vi lämnat Voi med tunga hjärtan. Hade gärna stannat kvar längre bland dessa underbara människor som jobbar för Voi-projektet. Ni ska bara veta vilket jobb de lägger ner för de föräldralösa barnen. Homebased care kvinnorna som de kallas jobba...

Frukost kl 7:30 och därefter avgår bussen kl 8:30 för vidare färd till gudstjänsten i Kisimenyi.   På vägen ser vi en hel hop babianer och en död hyena som ligger vid vägkanten. Sista biten till kyrkan är röd sandväg, som är guppig som vanligt. D...

När vi till slut vaknade upp med utsikt över Indiska oceanen för sista gången var faktiskt känslan att jag inte skulle sakna det särskilt mycket. Fantastisk vy var det sannerligen, men samtidigt var det med en känsla av att man ville tillbaka till de...